Sala Silverman the story

Här kommer den lååånga versionen av min triathlon debut. Tyvärr innehåller den inte så mycket bilder men får jag tag i några efteråt så kommer jag lägga ut dom här.

Vi tar det från början. Klockan ringde 04.00, upp och äta en stadig frukost, packa bilen och sen iväg. Dryga 2 timmars bilfärd med kaffe, nattradio och soluppgång.

Väl framme var det att hämta nummerlapp, fixa cykel, checka in grejerna och göra i ordning sin anvisade växlingsplats.

Efter pre race mötet släppte det mesta av spänningen och nervositeten. Nu var det bara på med våtdräkten och invänta starten. Det kändes att det bara var 17,5 grader i vattnet men med våtdräkten blev det ganska snabbt varmt.

En minut kvar till start. 

Simning

Simningen vill jag helst bara stryka ett streck över. Efter ca 3-400m kände jag smått panik, det här kommer aldrig gå. Hade troligen startat lite för fort. Fick ingen rytm alls, orken i armarna började redan tryta. Gick över och simmade bröstsim provade att växla tillbaka till crawl och då kom samma känsla tillbaka igen. Och så höll det på hela vägen in till växlingen. Den öppningen gav mig ingen bra känsla, trodde det gick mycket långsammare än vad det egentligen gjorde. Hade ingen aning om hur lång tid det hade tagit förrän jag faktiskt kom i mål. Det visade sig att jag simmat på 34 min. Hörde efteråt att banan troligen inte mätte 1930m vilket tiden också tyder på men iallafall.

När jag väl kom upp på stranden var det med en lättnad i kroppen. Äntligen var detta avklarat.

Den lärdom man kan dra av denna del av tävlingen är att, som jag redan tidigare i sommar konstaterat, jag måste träna mycket mer simning. Simningen är min klart svaga punkt. Nästa sommar måste det börjas mycket tidigare att simmas i sjö för det är helt annat än mot att simma i bassäng.

Cykling

Växlingen mellan sim och cykel gick ok med tanke på att jag aldrig testat detta moment förut. Hade lite problem att få tag på stroppen till våtdräkten men när jag väl hittade den fick jag av mig den fort.

Det var med en skön känsla jag gick ut på cyklingen, äntligen en disciplin som jag behärskar till skillnad från simningen.

Kom in i ett bra tempo från start och började ta andra cyklister. Alltid en skön känsla att cykla om andra istället för att bli omkörd.

Eftersom min kuddar som skyddar armbågarna på tempobågen hade blåst av på vägen upp till Sala. Tänkte inte alls på det när jag ställde cykeln på taket. Det var ingen skön känsla att ligga i aeroposition med armarna på två stora skruvskallar. Men det var bara att bita ihop och försöka flytta armarna med jämna mellanrum.

På första varvet var inte blåsten så påtaglig men ju längre loppet gick ökade vinden. 2/3 av loppet kändes det som det var kantvind men det var inget som jag tyckte påverkade mig så mycket. Det kom även en kort regnskur. Det var sista milen som vinden kändes mest jobbig, kanske inte så konstigt.

I år var tydligen cyklingen förlagd till en ny bana där vinden skulle komma åt mindre. Det kändes ju som ett bra val. Det var ett trevligt cykelvarv varav 1 mil på en riktigt liten, krokig och omväxlande väg. Resterande gick på lite större väg.

Löpning

Växlingen mellan cykel och löpning funkade bra. Men man är bra skakig i benen när man ska ta sig av cykeln och in i växlingsområdet.

Fick på mig löpardojorna och kepsen och sen iväg. Tog ett lugnt och fint tempo för att känna hur benen kändes. Redan efter någon kilometer började jag känna ryckningar i lårmusklerna, inte den känslan jag ville ha. Efter 3 km hög krampen till i insidan av låret. Shit, tänkte jag det här kommer bli långa 21 km. Stannade till och försökte stretcha och krampen släppte. Fortsatte sen iväg, på nya ben kändes det som. Vet inte riktigt vad som hände men resten av loppet var jag inte ens i närheten av kramp, riktigt skumt. Ändrade löpsteget lite efter stretchen kanske var det det som gjorde susen. Jag la mig i mitt tempo och fortsatte mala på kilometer efter kilometer. Sprang om fler stycken trötta löpare, betydligt fler än vad som sprang om mig vilket stärkte känslan ännu mer. Jag hade bestämt mig för att inte kolla tempo utan bara ha lite koll på pulsen så jag hade egentligen ingen aning om hur fort det gick, men det kändes bra.

Jag hade proppat ner kakor och gel i fickorna för att ha på vägen och för att undvika att gå in i väggen pga energibrist men jag klarade mig på det som serverades vid varvning och halvvägs ut på löparbanan. 

Löpningen genomfördes på en riktigt trevlig bana som bestod av mestadels grus- och skogsväg. Dock hade jag tagit beslutet att springa barfota i skorna vilket fick till följd att de små stenar från underlaget som kom in i skorna skapade ganska fina skavsår. Jag valde att ignorera dom och ta det sen när jag väl kom i mål.

Under hela sista varvet kom Europes The Final Countdown upp i huvudet. Kanske var det för att Christer Fuglesang hade åkt upp i rymden på morgonen och jag räknade ner kilometer för kilometer.

När jag väl korsade mållinjen var det med en skön euforisk känsla i kroppen. Jag gjorde det! Hade ingen aning om sluttid så jag frågade en kille som stod i målfållan och han sa runt 4.55. Jag trodde inte det var sant jag kom under 5 timmar, yeees.

Summering

Nu har jag genomfört min första triathlontävling men inte den sista. Sala silverman var ett mycket bra arrangemang som gav mersmak och som varmt kan rekommenderas. Bra service, trevliga funktionärer, bra banor.

Just nu känns det lite avlägset att dubblera de genomförda sträckorna nästa år men jag vet att det kommer ändras ju längre bak denna tävling kommer i minnet. Det blir bara att träna ännu mer i vinter och komma ut ännu starkare i vår.

Träffade också 2 killar vars bloggar jag brukar följa med intresse Roxen och Håkan Larsson. Alltid kul att träffa folk i verkligheten och inte bara via bloggar. Håkans sida kan jag varmt rekommendera om man vill ha bra tips och råd kring triathlon och är man intresserad av att springa riktigt långt ska man kolla in Daniels blogg.

När jag kom hem upptäckte jag att min cykel på biltaket också hade fungerat som fågelfångare. Blev nog en rejäl smäll för stackars fågeln.

Sala silverman the short story

4:55 blev sluttiden. 34 min simning, 2:34 på cyklingen och 1:45 på  löpningen.

Mer utförlig analys kommer senare.

Dan före dan

Imorgon smäller det. Förberedelserna och den mentala laddningen är i full gång.

Takräcke och cykelställ monterat på bilen, energidryck och energikakor inköpta, packlista utskriven, vägbeskrivning utskriven, cykeln nytvättad och smörjd. Fortfarande lite kvar men det fixar sig ikväll.

Klockan 04.00 ringer klockan imorgon bitti.

Kunde vara värre

Ser ut att bli bra temperatur. Regnmolnen får gärna försvinna.
Vattentemp 18 grader, uppmätt den 24:e.

Vilodagar

Hade planerat in ett löppass idag på lunchen och simning imorgon bitti men jag ändrar mina planer. Bestämde mig igår kväll att istället ta två vilodagar och ladda batterierna. Det var ett bra tag sen nu som jag hade två vilodagar i rad så vi får väl se om man börjar klättra på väggarna.

Dagens pass

Ikväll körde jag ett cykelpass med Antilopens “motionsgrupp”. För att vara en grupp motionärer brukar det rulla på ganska bra. Jag hade bestämt mig för att köra lugnt idag, mest bara rulla lite för att spara benen till lördag.

Det blev väldigt ryckigt och mycket oreda i början. Det är många som inte vet hur man ska cykla i en klunga verkar det som och ju fler man blir desto är det. Skulle gissa att vi var runt 25 st idag.

Efter halv sträckan släppte jag och två till första klungan för att rulla i ett lugnare och behagligare tempo hemåt. Trots den inte helt optimala inledningen så blev det ett bra pass, lagom hårt innan lördag. Blev lite drygt 6 mil.

Märkte även idag ganska påtagligt att hösten närmar sig, mörkret kommer allt snabbare på kvällen. Inget roligt konstaterande.

Back @work

Visst det var ett tag sen jag var tillbaka men idag var det första gången sen semestern som jag körde lunchlöpning igen. Det blev den vanliga milrundan, ett trevligt träningspass i strålande sommarväder. Benen och kroppen kändes helt ok. Drev på tempot ganska bra idag för att testa lite hur det känns inför lördag. Klockan stannade på strax under 41 min, vilket får vara godkänt.

I övrigt så är det mycket som snurrar i huvudet kring lördagens tävling. Kommer jag klara det? Vad ska jag ha med mig och äta på cykeln? Hur mycket vätska kommer det gå åt? Vad säger väderprognosen? Hur hårt törs jag köra på cyklingen? Hur ser banan ut? Kommer jag palla simningen? osv.

På lördag kväll har jag förhoppningsvis svaren på alla dessa frågor.

Snabbare?

Självklart hoppas jag bli ännu lite snabbare på cykelmomentet med denna. Hoppas jag hinner få den till lördag.

Genrepsreflektioner

Nu är genrepet genomfört. Igår körde jag simningen och idag cykel och löpning. Det hela har resulterat i en ganska skön känsla i kroppen.

Simningen: Körde simningen i bassängen med våtdräkt vilket gjorde att det blev riktigt varmt. Hade skönt flyt och tyckte att det gick riktigt bra med mina mått mätt. Nu ska vi konservera den känslan till lördag, kanske bygga på den lite ytterligare i veckan.

Cyklingen: Körde 7,5 mil alltså inte riktigt full sträcka men fick ändå en bra genomkörare. Tyvärr fick jag ett skavsår på ett olämpligt ställe mot slutet. En nyttig erfarenhet som måste förbyggas på lördag. Kände mig hyffsat pigg i benen inför den avslutande löpningen.

Löpningen: Började riktigt bra och hade fint driv i steget. Gillar känslan att komma av cykeln och få börja springa. Man är ordentligt uppvärmd, pulsen är igång och benen känns lätta. Första milen gick jag på i ganska bra tempo, efter vändningen drog jag ner tempot för att inte ta ut mig helt. Tyvärr tog energi helt slut när jag hade ca 2 km kvar vilket gjorde att det blev riktig tung avslutning. Blev totalt 18 km löpning.

Vad har jag lärt mig av detta genrep då? Jo jag måste ha mycket mer energi med mig på cykeln och fylla på med inför löpningen. Kommer vara ännu viktigare när man gjort en simning innan. Även på löpningen bör jag har mer med mig. Jag måste smörja in kroppen på div ställen för att undvika skavsår.

Nu är det skönt att ha detta gjort och nu är det bara att se fram emot nästa helg. Vilket jag verkligen gör.

Genrep

Ikväll blir det lite genrep á la simning inför Sala nästa helg. Har planerat att simma 2000 m ikväll. Det blir dock i bassäng men med våtdräkt. Fick ju lite kalla fötter efter simningen i måndags så jag hoppas jag kan jaga bort den känslan ikväll. Är också lite nyfiken på att se vad jag kan sätta för måltid. Jag vet att det är stor skillnad på att simma i bassäng men det kan ändå ge en viss fingervisning. Vad resultat blir kommer dock förbli min lilla hemlighet.

I tisdags beställde jag också lite simprylar för vinterns träning bl.a paddlar och dolme. Så nu är det bara att vänta på paketet. Kommer försöka ha mycket fokus på simningen i vinter.

Imorgon kommer jag också försöka köra ett genrep på cykel och löpning. Har planerat att cykla mellan 7 och 9 mil för att sen direkt efter springa mellan 15 och 20 km. Detta också för att se lite hur kroppen känns efter ett sådant pass. Håller tummarna för att det blir skapligt väder.

Efter detta kommer jag sen trappa ner rejält nästa vecka med endast kortare men intensiva pass för att försöka hålla farten i kroppen. Kommer också försöka slipa en del på simtekniken.

Cykelkväll

Snart dags att stänga av datorn, klä om rulla upp till cykelklubben. Verkar bli en perfekt kväll för cykling. Solen skiner, över 20 grader och äntligen har det slutat att blåsa stormvindar.

Nu var det ett tag sen jag var ute och cyklade så det ska bli riktigt kul och skönt. Trodde gårdagens löpintervaller skulle kännas mer i benen idag men de känns riktigt pigga och bra. Blir nog en bra kväll det här.

Öppet vatten

Igår kväll simmade jag med Björn, Håkan och Henrik i Ågelsjön. Det var endast mitt andra pass i våtdräkten och det första ordentliga pass i öppet vatten. Jag fick nästan lite panik först, det här kommer aldrig att gå i Sala. Sen efter ett tag kom jag in i det mer och mer. Det som jag dock hade väldigt svårt med var navigeringen, kände mig som en orm som sick sackade mig fram i vattnet. Jag kommer helt klart få ta simningen i min takt och mitt tempo i Sala, vara med och se och lära.

Kan ju konstatera att simningen är min klart svaga gren. Kommer helt klart behöva lägga mycket krut på simträningen i vinter och börja simma ute mycket tidigare nästa år om jag ska fixa Kalmar på ett bra sätt. Men med tanke på att jag inte ens kunde simma crawl för ett år sedan så känns det inte så konstigt att man har mycket kvar att lära. Och har man bara en järnvilja och ett mål så ska det nog gå bra. Det är ju kul att ha något att se fram emot i vinter.

Hemma igen

Då var man hemma igen efter en veckas sol och badsemester. Fick faktiskt till en del löpning också. Jag la träningspassen på morgonen innan frukost när det fortfarande var någorlunda behaglig temperatur och resten av familjen fortfarande sov. Trots att klockan bara var runt kvart över sju skulle jag gissa att det ändå var runt 25 grader och ganska hög luftfuktighet vilket gjorde det jobbigt att springa. Det är inte alls lika jobbigt att springa här hemma när det är 25 grader varmt.

Jag mätte upp en 8 km runda längs strandpromenaden och huvudgatan som jag sprang. Trottoaren var gjord av någon slags betongsten som gjorde underlaget väldigt hårt att springa på, mycket hårdare än asfalt kändes det som. Jag brukar inte ha problem att springa på hårt underlag men här fick jag faktiskt lite känning i knäna. Så idag när jag återigen var tillbaka i Vrinnevispåret kändes det riktigt skönt. För att inte tala om allt syre som fanns i luften.

Rundorna på semestern gick i ganska lugnt tempo, så idag försökte jag trycka på lite extra tidvis i spåret. Kroppen kändes helt ok idag. Det hade nog känts tyngre om jag hade stått över träningen totalt under semestern.

Nu kommande två veckor blir det fullt fokus mot Sala silverman. Ska försöka få till bra simpass, förhoppningsvis några bra cykelpass. Lite mindre fokus på löpningen. På lördag planerar jag genrep i form av kombopass, cykel och löpning. Tänker mig att cykla 9 mil och springa upp mot 2 mil.

Nu drar vi

Har precis avslutat min morgonlöpning i sommarhettan. Nu blir det Turkiet så det blir lite blogguppehåll i en vecka nu. Ha det bra tills vi hörs nästa gång.

Ride of hope i lokal media

Det är inte mig reportaget handlar om i NT.se men jag fick äran att vara med på bild. Även bildtexten blev ju lite fel. Jag antar att NT ville visa sin fina reklam på våra klubbtröjor.

I Corren däremot är det Andrew och Kalle på bild.

Ride of Hope

För er som inte vet vad Ride of hope är så enkelt förklarat är det ett cykellopp mellan Lund och Stockholm som samlar in pengar till förmån för cancerfonden. Idag har jag cyklat sträckan Linköping – Katrineholm plus lite till.

Vi började utanför entrén till Universitetssjukhuset i Linköping. Det såg ut att bli en varm och solig dag. Här fick jag också träffa XC-Mankan för första gången, jag följer honom på hans blogg i vanliga fall. Träffade även en del andra kända ansikten förstås. Jag och min svåger tog oss till Linköping och vi hade bestämt oss för att starta med den snabba gruppen.

Halv tio drog vi iväg mot Norrköping, vi blev lotsade ut ur Linköping av en Hymer kille. Väl ute ur stan rullade det på riktigt bra i solskenet. Det kändes redan då att det skulle bli en varm dag. Väl framme i Norrköping fanns första depån på Ica Maxis parkering. Där serverades bulle, festis och bananer. Smakade mycket bra eftersom det kändes som frukosten redan förbränts.

Med i vår grupp fanns Kalle hann körde fixie hela vägen runt, grymt imponerande. Kalle är killen i gult på bilden nedan, för övrigt en mycket trevlig vilket man givetvis kan säga om alla som cyklade i vår grupp.

Från Norrköping bar det iväg ut via Arkösundsvägen mot Skenäs och färjan över till Kvarsebo. Där var även den andra depån för dagen placerad. Här kunde man fylla på förråden inför den avslutande resan till Katrineholm.

Det fortsatte att rulla på i ett bra tempo hela vägen till slutmålet. Det fanns många dragvilliga och duktiga cyklister i vår grupp. Väl framme hade CK Ceres dukat upp en fin buffé med diverse godsaker som alla kunde belöna sig med efter en kanondag.

Min svåger och jag hade bestämt oss för att även cykla hem till Norrköping igen. Kändes ju kanske inte helt genomtänkt efter 14 mils cykling i stekande sol. Men ju mer vi fyllde på förråden igen så steg åter humöret. Vi hade även fått reda på under dagen att det fanns fler som hade samma tanke som oss. Totalt var vi 7 st som cyklade hemåt mot Norrköping. I vår strävan att undvika 2+1 vägen till Norrköping kom vi ut på lite vilovägar. Som tur var hade några av killarna GPS som kunde lotsa oss genom skogen på grus och skogsvägar fram till Stavsjö. En punktering råkade vi utför men det var ingenting om man tänker på vilka vägar vi cyklade på. Ett stort tack till Mange, Robban, Rikard, Tobbe, Fredrik, Matthias och Kalle för sällskapet och det som satte pricken över i:t på en helt underbar dag. Totalt blev 22 mils cykling á 7h 20min. Ett riktigt gott dagsverke. Nu väntar en god natts sömn.

Morgon blev lunch

Hade tänkt köra ett morgonpass även idag, dock hade jag tänkt köra löpning idag. När jag kom upp och hade tagit lite frukost och kaffe kändes kroppen fortfarande inte riktigt vaken. Skjutsade frun till jobbet och satt mig och jobbade av några måsten istället. Målade även altandörren som jag grundade igår.

Sen stack jag iallafall iväg runt halv tolv istället och då var kroppen piggare. Det blev en lugn löprunda på 13 km i Vrinneviskogen. När jag drog iväg hade det hunnit bli ordentligt varmt så det blev en svettig runda. Jag var ganska ensam i spåret som trotsade värmen. De ända jag stötte på var bärplockare och en liten kopparorm.

Nu ska vi iväg till en kompis och käka lunch och bada. Märk väl bada inte simma. Simning blir det ikväll istället när dottern har träning.

Förberedd

Investerade idag i en begagnad trainer för att kunna köra lite mer cykelrelaterad träning i vinter. Jag har varit lite kluven till att köra på en trainer. Kommer jag verkligen ha motivation att sitta och trampa på den. Tror det är därför det dröjt så länge innan jag köpt någon. Nu fick jag iallafall tag i en begagnad till ett bra pris, inget fancy ut endast det nödvändiga. Skulle jag mot förmodan tycka att det är en bra träningsform så får jag väl köpa en bättre senare.

Morgonpasset

Idag blev det ett morgonpass på tempohojen. Vem har sagt att man måste ligga och sova bara för att man har semester. Visserligen kom jag iväg en timme senare, kl 07.45, än planerat men det är ju fördelen när man har semester.

Det blev en runda ut till Skenäsfärjan och sen hem igen. Det är en runda på drygt 6 mil, perfekt att köra lite hårdare på. Inte mycket trafik alls. Fick draghjälp av en traktor idag i ett par tre kilometer, riktigt skönt att ligga bakom och surfa med utan större ansträngning i över 40 km/h. Det är ju inte så dumt att hämta andan ibland.

Idag var det en sådan där underbar sommarmorgon med knappt någon vind och skön temperatur. En perfekt start på dagen. Här några bilder från vändplatsen. Det är sällan man ser Bråviken så stilla och blank.

Dagens pass blev en perfekt uppvärmning för torsdagens pass med Ride of hope. Då kommer turen gå mellan Linköping och Katrineholm, ca 12,5 mil. Och om väderprognoserna håller så kan det bli en varm och fin dag. Återkommer med en resumé av den turen i ett senare blogginlägg.

Det går inte riktigt som planerat

Jag hade planerat in att köra två lopp den 8 augusti och den 15 augusti nu blir det inte riktigt så. Vi i familjen har pratat om att åka iväg på en resa sista semesterveckan och nu fick vi tag i en resa till Turkiet den 8-15 augusti. Så det blir semester istället för tävling. Självklart kommer löparskorna att åka ner i packningen och förhoppningsvis kan få till lite bra löppass i den Turkiska sommarhettan. Nu är det inte så att jag hellre skulle vara hemma och tävla utan det ska bli riktigt skönt att åka iväg och bara slappa och njuta ihop med familjen.

För övrigt så skickade jag precis iväg min anmälan till Stockholm halvmarathon den 12 september. Det är ett lopp som jag brukar springa ihop med min bror men han bangar i år så jag får köra själv. Skulle vara kul att komma under 1:30 i år, vi får se om det blir så men det är iallafall ett mål att sträva mot.

Sen blev jag lite sugen på att springa en annan halvmara också i höst, Kanske inte världens hårdaste halvmarathon. Det anordnas av bl.a. en kille som heter Roberth Gyllberg som jag följt i hans strävan mot Järnmannen i Kalmar på hans blogg.

365 dagar

Idag kan jag börja nedräkningen på allvar. Idag är det 365 dagar kvar till mitt stora mål, Järnmannen i Kalmar nästa år. Sitter här just nu och följer de som kör årets upplaga. De verkar ha fått hyfsade förhållanden, lite blåsigt på cyklingen vad det verkar. Känner faktiskt ett visst sug redan nu. Jag ska dämpa det suget sen genom att ta en löprunda. Vi får se hur benen känns idag efter gårdagens långpass på cykeln. Kanske återkommer med en rapport senare.