Igår invigdes sim-SM i Norrköping. Jag kommer jobba som funktionär under kvällspassen och under helgen. Igår simmade bl.a Frölander och Alshammar, riktigt roligt att se dessa OS-simmare. Shit vad fort det går när de simmar.
Jag inledde för övrigt dagen med ett simpass i SM-bassängen innan de “riktiga” simmarna tog över. Det gick inte riktigt lika fort då.
Har införskaffat en ny tränings-/tävlingskompis. Det är en Merida Time Warp Team. Har hittills hunnit med 2 pass på den, ett kort pass igår innan regnet kom. Idag däremot blev det ett långpass, 15 mil, på den i gott sällskap. Den känns riktigt grym men det är fortfarande en del justeringar som behöver göras innan den är redo för Kalmar den 18:e augusti. En längre testrapport kommer när jag kört den lite mer.
Kanalrundan är ett lopp på 5 km i Söderköping. Det arrangerades för tredje året men det var första gången som jag sprang det. Ett riktigt trevligt litet lopp i stadsmiljö. Vädret gjorde säkert sitt, strålande sol och sommar.
Bilder lånade från www.lopningforalla.se
Fick en bra start på loppet och kroppen kändes riktigt bra 
redan från början. Öppnade första kilometern på 3.20 därefter slog jag av lite på tempot för att orka hela vägen. Det var en lättsprungen bana med bara en backe strax innan 2 km. Den kändes faktiskt inte speciellt jobbig då den kom så tidigt. Efter det var det lättlöpt ända in i mål. Fick göra mitt eget lopp då jag inte hade någon direkt framför mig som jag kände jag kunde gå ikapp eller någon som hotade bakifrån. Höll jämn fart ända in i mål trots att andningen blev tung på slutet av pollen tror jag, eller var det trötthet.
Kom i alla fall i mål på en 7:e plats och tiden 17:06 vilket är nytt pers på 5 km med 46 sekunder. Lite surt att jag inte kom under 17 men jag är grymt nöjd.
Årets premiär avklarad. Det var inget vidare badväder, regn och 12 grader i luften, så vi var ensamma på badplatsen vid Ensjön. 17 grader i vattnet kändes hyffsat behagligt. Premiären blev ca 1500 m simning och simningen kändes lugn och avslappnad.
Det är ju alltid roligt att genomföra historiska lopp. Årets mara går till historia som det kallaste någonsin, tre grader strax efter start som sedan steg till fyra. Vinden låg på runt 10 m/s med byar upp till 18 m/s. Och regnet var ihållande och kraftigt. Jag har aldrig frusit så mycket under ett lopp som jag gjorde under detta. Inte ens under den regniga Vätternrundan 2004 frös jag lika mycket. Med facit i hand är jag att jag valde springa i långa tights, tvekade länge men bestämde mig strax innan start.
Hade i bakhuvudet en måltid på runt 3 timmar. Jag höll ihop det riktigt bra fram till 28-29 km, då kom väggen. Kylan började ta ut sin rätt, krampen började komma. Först i vänster lår, sen höger, vaderna började rycka, ljumskarna kändes stenhårda. Vid 38 km frös jag så mycket så jag var tvungen att stanna och be om en plastpåse för att kunna hålla lite av värmen kvar. Där var det nära att jag bröt trots att det var så nära till mål.
Vad minns man då av detta lopp. Motvinden ute på Gärdet som kom som ett slag i magen. Kastvindarna på Västerbron, speciellt andra varvet. Motvinden på Söder Mälarstrand. Löpare som satt och skakade och hackade tänder efter loppet. Min löpning fram till 28 km, den kändes riktigt bra, den vill jag ta med mig.
Kommer jag springa nästa år igen? Förmodligen! Då hoppas jag loppet går till historien som mitt första under 3 timmar.
