Stockholm marathon 2011 – race report

3.14.05 så lyder mitt nya pers på marathon en förbättring med 9 minuter. Hade ju som mål att spring sub 3.10 men nådde inte riktigt ända fram men är ändå supernöjd med vad jag presterade.

Kände en viss pirrande känsla som vanligt i magen när jag stod på startlinjen men jag visste att jag gjort jobbet under vintern och våren så jag kände mig ändå ganska bekväm. Hade bestämt mig för att lägga mig på 4.30-fart från start och hålla den oavsett om det kändes lätt i början, inte ryckas med i något som man får ångra sen.

Starten gick och jag kom iväg bra och fick igång benen och kroppen. Kom snabbt in i mitt tänkta tempo. Låg strax under 4.30, sprang ensam i min bubbla, njöt av tillfället. Milen passerades på 44.30, en halv minut under måltempo. Allt kändes bra.

Första varvet rullade på och jag kände mig väldigt bekväm i min löpning. Staffans hejarop vid Centralstation värmde. Ut på Djurgården upp mot 2 mil kom jag i fatt Ashkan och Matthias från Triathlon Väst. Dom hade reviderat sin tidsplan till 3.10 så det var perfekt för mig att hänga på dom. Halvmaran passerades på 1.34, låg nu en minut under måltid nu. Fortfarande pigg och fräsch och med gott sällskap. Djurgården avverkades och vi fortsatte att hålla jämnt och fint tempo.

När vi närmade oss 3 mil började det ta emot lite grann men inte som det brukar. Nära och kära hejade på oss vid Kungsan vilket gav ny energi. Vi försökte peppa varandra hela tiden och hålla humöret uppe. Tempot hade sjunkit lite nu men inget oroväckande och sträckan började ta ut sin rätt. Västerbron andra gången, kändes helt ok ända till vi började springa nerför, aj vad ont det började göra i benen. Här släppte Matthias och jag iväg Ashkan som var mycket piggare än oss. Han kom i mål på 3.10 till slut.

Sista 6 km började det gå riktigt tungt, benen värkte, vaderna krampade och huvudet började tänka dåliga tankar. Matthias var grym i sitt peppande och supportande hela vägen in i mål. Utan hans draghjälp hade det blivit riktigt tufft. Vi tuggade på kilometer för kilometer och snart såg vi Stadion, vi visste att vi skulle göra sub 3.15 utan problem. Att svänga in på Stadion var en lika befriande känsla som vanligt. Shit vad nöjd och lycklig jag var, påhejad av familjen. I love you!

Nästa år tar vi nya tag men innan dess kommer det hända mycket annat skoj.