Stockholm triathlon – race report

Igår körde jag min första triathlontävling på olympisk distans, Axa Stockholm triathlon.

Det var tidig uppstigning som gällde, 04.00. Frukost och packa det sista. Hämtade upp två kompisar på vägen och mötte upp ytterligare 2 bilar med folk från stan. Så vi blev ett bra gäng som skulle köra, vissa mer rutinerade än andra.

På väg upp öste regnet ner och vi förberedde oss på det värsta. En bit innan Södertälje lättade dock molnen och solen tittade t.o.m fram. Det skulle visa sig att det blev ideala tävlingsförhållanden. Växlande molnighet, runt 16-17 grader varmt och nästan vindstilla.

Till själva tävlingen:

Simning
Mellan 16,4 och 16,9 grader i vattnet. Hade ju inte gjort något om det var några grader varmare, men när man väl hoppat i så är det inte så farligt med våtdräkt på. Stötte ihop med Reine, som jag lärt känna via Funbeat och träffade i Kalmar, före start. Alltid roligt med bekanta ansikten. Det känns alltid lite pirrigt när man står på startlinjen, förväntan sprider sig i kroppen. När väl starten gick var det lite trångt och bökigt men det släppte ganska snart. Kom dock aldrig in i någon bra rytm, kändes hackigt och stelt. Efter halva sträckan kände jag att jag började tröttna i armarna. Måste vara ett tecken på utebliven simning på sista tiden. Vägen hem blev ett ända långt slitande utan någon som helst känsla. Det var riktigt skönt att komma in till växlingen.

Cykling
Växlingen över till cykeln gick hyggligt. Det finns en del att träna på där också. Arg och frustrerad över den taskiga känslan på simningen gav jag mig iväg på cykeln med inställningen “All in”. Kändes bra från första tramptaget. Det var riktigt rolig känsla att cykla omkring mitt inne i Stockholm på avstängda gator. Det var en väldigt lättcyklad bana så det var bara att försöka trycka på mycket det gick. Körde om många på vägen vilket också stärkte självkänslan igen. Den enda backen på banan var när man skulle över Västerbron, det gick bra alla fyra gångerna man skulle över den. Kände inte att jag fick någon direkt svacka någon gång under cyklingen. Så med stärkt självförtroende kändes det bra att gå in för växling till löpning.

Löpning
Växlingen till löpning gick också bra. Drog i mig en gel på väg ut ur växlingsområdet. Nu kändes det att jag hade pressat ganska hårt på cyklingen. Det värkte ganska bra i ryggen när jag började springa. Kände viss oro men började tugga på i mitt tempo. Det flöt på ganska bra och efter ett par kilometer hade ryggvärken släppt. Det var en lättlöpt slinga på 2,5 km som skulle springas 4 varv. Löpningen kändes bra hela vägen och jag kände mig stark, det var bara att ta ett varv i taget. Ut på det sista varvet var det bara att hålla i tempot och korsa mållinjen med flaggan i topp.

 

Stockholm triathlon var verkligen en trevlig upplevelse som jag med all säkerhet kommer att återkomma till nästa år. Då förstås ännu starkare och förhoppningsvis en bättre simmare.